Det har varit lite tyst här. Jag har kämpat med att få sjukledigt och försökt reda ut fortsättningen på projektet med min hälsa. Jag har också försökt så gott jag kunnat få klart grejer inför utställningen som börjar nästa vecka på After Eight. Nu är jag på sista tavlan. Och det är den som tar steget vidare.
Det blev väldigt symboliskt – också detta med utställningen. Som ett avsked. Dels har jag målat en tavla av mamma och baby-jag. Vilket är att ta ett avstånd från de naiva djuren. Och som att knyta igen säcken eftersom utställningen och alla dessa tavlor är som en gåva av mamma.
Men den allra sista utställningstavlan visar att jag är påväg till något nytt med konsten. Och tillbaka – till människorna och symboliken. Den är inte klar ännu men, den känns bra.
Jag ska väl nog måla djur på beställning ännu – men jag tror den sorgeterapin är slut för min egen skull. Många sa att jag ”hittat min stil” då jag började måla mina djur. Men det är inte sant. De har varit ett undantag. En gåva från mamma. Därför heter utställningen ”En av mammas gåvor”. Men jag binder mig inte vid vad andra vill ha, inte då jag målar för min egen skull.
Massor med djur till salu kommer nog att finnas vid After Eight från och med nästa vecka. Och man får beställa sådana. Men nu vill jag måla annat också.
Lämna ett svar