Julklappar som kärleksspråk

Jag försöker använda mina ord som kärleksspråk, men ett annat viktigt språk för mig är gåvor. Jag älskar att ge gåvor, och därför är julen fin för mig.

Jag vill att det ska finnas massor med julklappar under granen. Kanske är det mest en nostalgisk sak. Men även om inte en enda av dem var till mig själv, så skulle det vara fint i alla fall. Jag försöker fylla min julkorg med klappar som inte kostar mycket, för ekonomin sätter definitivt käppar i hjulet där, men som är roliga, personliga fynd, eller handgjorda saker.

Eftersom jag sätter sådan stor vikt vid gåvor så blir det ju lite press ändå, inför julen. Fast jag inte alls tycker julen ska bli en stressfaktor, och får arbeta mycket på den saken, så kan jag inte hjälpa att det lite stressar mig om jag inte hittar på riktigt fina, personliga gåvor åt de närmaste. Jag vill ju så gärna ge kärlek också i form av fysiska presenter. Men jag avlastar lite pressen genom att tänka att några små, roliga och personliga saker är lika fint som en stor och mäktig present som träffar mittiprick.

Jag kommer att ha noll euro till förfogande i december så därför har jag pysslat och köpt de flesta juklapparna ”redan”. Och det har minsann förhöjt stämningen i novembermörkret. Jag har nästan klart något åt alla, så om jag kommer på mer så blir det bara bonus. För mycket kärlek kan man inte få – och så länge man inte slösar pengar på en massa slit-och-släng-skräp utan satsar handgjort, etiskt och fyndat så kan man inte ge (eller få) för många julklappar heller 😉

Och njutningen då man paketerar och ser dem samlas på hög är super för att höja julstämningen fram tills stunden då man förhoppningsvis får se alla kära öppna sina julklappar 🙂