Min kärlek tyckte kanske häromdan att jag slutade trimma gräset innan jag var klar. Men i mina ögon var jag så klar jag hade tänkt bli (jag sätter mina gränser lite här och där, inte alltid lätt för andra att förstå), och jag hittade en intressant svamp, och vackra blommor, och en handfull med mogna jordgubbar.
Det känns som att jag lagt flera veckor nu, också dessa heta, heta dagar, på att ordna, rensa, städa, bära omkring med tunga saker, få blåmärken och ont i händer och fötter… Jag har räknat pengar och gjort mitt bästa för att överleva… Och sommaren rusar fram utan att jag kommit ihåg att verkligen ta tillvara. Eller kanske jag kommit ihåg, men det är så svårt att orka. Med allt. Inklusive det roliga.
Men att jag doppade mig två kvällar i rad, sprang i sprinklern igår på dan, och att jag slutade trimma ”mitt i” och fotade blommor och bär… Det är mina små sätt att ta tillvara.
Snart är det mammas årsdag. Jag har ingen aning om hur det faktum ska slå ner i mig. Bilen är nu fullpackad med skräp och sånt som ska köras bort idag. Snart är varje låda genomgången, rensad, och det mesta slängt på vinden. Huvudet klarnar för varje dag och jag tror jag förbereder mig. För något. Mer sorg, eller mer förändring.
Jag är så trött. Men jag doftar på blommorna och arbetar så hårt jag kan med både inre och yttre processer. Jag gör så gott jag kan.
Lämna ett svar