Det här blir ett långt inlägg! Men ett sånt har ni inte fått på länge! Jag börjar ändå med en kort inbjudan för de som inte orkar läsa allt:

VÄLKOMMEN PÅ VERNISSAGE OCH BOKRELEASE 7.12, kl. 18 vid White Box, i Campus Allegro!

Det skulle betyda mycket om ni kom – det blir flerformskonst, bokförsäljning såklart, och musik av Charlotta Kerbs!

Insidan som öppnade allt

Men över till historien bakom FORM KROPP STIGMA och varför ni kanske vill se mitt projekt på nära håll!

Man kan säga att allt började på allvar då jag flyttade in i min ateljé vid Kulturkollektivet Insidan förra hösten. Jag liksom öppnade upp och expanderade som konstnär, och säkert också som människa, efter ett decennium av fysisk, psykisk och byråkratisk kamp. Inte för att kampen tog slut, men något otroligt viktigt kom in som balans.

Kreativitet, gemenskap, bekräftelse.

Jag började arbeta med det projekt som nu heter FORM KROPP STIGMA, som både är en utställningsserie, och en bokdokumentation.

Redan på vårvintern bokades min utställning i White Box, som alltså händer alldeles snart – 7-17.12! Det var alltså innan jag kommit in på bildkonstlinjen vid Novia – eller ens bestämt mig för att söka. Jag har alltså haft något konkret att arbeta mot, och det har gjort mycket för min arbetsmoral – och min ork.

Mål ger energi!

What’s up with ett till kandidatprogram???

Att jag började studera igen är lite av en lång historia – men jag kan ju lika gärna dra den nu – eftersom jag fått en del frågor om varför det blev så.

Efter mitt år som sjukskriven 2020 – då jag alltså blev nekad rehabiliteringsstöd och istället kallades arbetslös – försökte jag, tillsammans med TE-byrån komma på vad jag bäst skulle ta mig till. Inte fullt frisk, men likväl nekad all form av rehabilitering etc. Frivilliga studier på arbetslöshetspenning var bästa alternativet – mer kompetens, mer i egen takt, med sikte på en till kandidatexamen (jag har en i film från 2009) inom två år eftersom jag kunde få så mycket till godo.

Så jag sökte – och kom in!

Nåväl, i något skede märkte TE-byrån plötsligt att de missat sig, jag var ju egentligen heltidsföretagare i deras ögon och inte alls arbetslös (trots förstås NOLL inkomster, och mindre än 5h arbete/månad, och mitt i en pandemi med kulturföretag…). Fpa begärde tillbaka arbetslöshetsersättningen och jag stod skuldsatt med en oro att inte kunna börja studera ändå. Att satsa heltid på företaget och tro att det skulle bära fanns ju inte.

Men jag kände starkt att det liksom var enda alternativet att börja studera. Jag ville ha mer kompetens, mer insikt i den bransch jag verkligen vill arbeta i, stärka min trygghet det yrke jag redan tagit som titel.

Lyckligtvis fick jag dessutom ett coronastöd från Taike för att utveckla företaget, så jag kunde inleda både studier samt utveckla samarbeten och bädda för 2022.

Under hösten har jag verkligen växt. Med Taikes coronastöd har det funnits en trygghet och en bekräftelse. Jag har inte bara arbetat mot White Box-utställningen, utan också bokat utställning vid Luckan i Helsingfors (och besökt dem och planerat!) samt Spectra i Kristinestad. Jag har också kunnat färdigställa bokdokumentationen av FORM KROPP STIGMA, tillsammans med ett stöd från Konstsamfundet dessutom.

I studiemiljö har jag också växt och expanderat ännu mer. Det rusar runt i mitt huvud av nya intryck och massvis med inspiration. Jag har träffat underbara människor och känt mig som ett proffs – men inte fullärd. Jag är otroligt tacksam.

Det blir inte lätt med ekonomin framöver, men jag siktar verkligen på att kunna fortsätta och ta examen som planerat inom ett par år.

Så vad är FORM KROPP STIGMA?

Projektet FORM KROPP STIGMA har naturligtvis också växt, och mina uttrycksformer breddats. Utställningsserien inleds vid White Box, men kommer att expandera och förändras med tiden och utställningarna i Helsingfors och Kristinestad blir såklart sina egna.

Jag arbetar multikonstnärligt med projektet – där lipödem och kroppssyn är fokuspunkter. Jag bearbetar teman som kronisk sjukdom, diskriminering och kroppsacceptans med olika medium så som måleri, skulptur och poesi.

I detta projekt arbetar jag konkret med det formspråk som finns i de diagnoser jag kämpar med, framförallt lipödem. Lipödem kan förmedlas genom linjer, färgfält och svällande former som en visuell representation av den egna kroppssynen och känslan av att leva med en kronisk sjukdom.

I en värld där kroppspositivism och en negativ kroppshets agerar motpoler faller ofta den nyanserade, mångfacetterade människan emellan. I den här utställningsserien arbetar jag med det faktum att tjockhet också kan vara symtom på sjukdom, inte nödvändigtvis att man är tjock och därför blir sjuk. Jag skalar av skam och diskriminering för att hitta den människokropp som gömmer sig inunder.

Jag har dokumenterat processen och skrivit dikter om lipödem, kroppshets, sjukvårdens diskriminering och kroppsdysmorfi. Tillsammans med konstverken bildar poesin en liten bok full av kropp.

Eftersom projektet fortgår kanske det blir fler böcker. Det gick inte att med denna tids- och budgetbegränsning skapa ”den perfekta boken” – så jag är nöjd med att ha dokumenterat ett år av viktigt arbete.

Det finns också annat som inte hunnits med till just denna första utställning – jag har ju också studerat heltid. Men istället vågar jag prova nya saker och visa upp både prototyper och skisser också, utöver färdiga verk. Jag provar på för mig HELT nya saker, så kom och kika.

White Box ska vara ett process- och utställningsutrymme där konst och möjligheter möts, och precis så har jag tagit det. Denna första utställning är bara kick-off på något som jag kommer arbeta med i flera år framöver. Jag är pirrig och glad och trött.

Välkomna!