Skriva på café, OOTD och dödsdömda bilar

Jag vet inte varför, min sjukledighet fortsätter ju nog ännu, men idag kändes det lite som första dagen i skolan. Förändring, sorg, nystart. Höst? Kanske för att jag sovit jättedåligt. Något som händer då jag måste upp tidigt och är rädd att försova mig. Kanske för att det doftar just höst i luften. Kanske för att jag valde höstig orange som dagens färg.

Och på tal om outfiten, den kostade mig sammanlagt 4 euro om jag minns rätt. 14 euro om man räknar med Tretorn-gummistövlarna som jag steg i bara för att ta fotot, eller 6 euro om man räknar de Vagabond-skor jag sen på riktigt hade på mig.

Jag försökte ta första-dagen-känslan som positiv. Som nystart, fast inte egentligen något skulle ändra just idag.

Nå, en del ändrade ju. Först blev vi alla glada på verkstan för att vi verkade ha hittat det (billiga) felet och fixat det. Sen blev vi alla ledsna då ett annat mycket dyrare fel dök upp. Det ser ut som att min bil är dödsdömd. Eller att jag inte har råd att fixa den (det blir kring 600€, och tack för tips och förfrågningar – jag har kollat begagnade delar, jag har billiga mekaniker, jag har koll på att det är en sann siffra). Så jag letar ny (ifall ingen vill byta bilfixet mot en hop tavlor, eller ifall vi inte lyckas på nåt magiskt sätt att fixa den). Helst för under 400€. Alltid lika svårt och hopplöst. Speciellt då jag inte alls vill ha ny bil.

Jag försökte i alla fall skaka av mig den tunga känslan och invigde min friare författarlivsstil genom att ta laptopen på café för första gången. Det blev min första gång på Kaffia också. Jättemysigt och jag satt över en timme och skrev och skrev. Både filande på en kolumn och en ny scen till romanen blev av.

Jag tog också kaffe med en saknad vän efteråt, och återvände hem igen till bilsökande och disk. Men också till drömmar och förhoppningar om skrivandet, konsten, och det där att DET SKA GÅ.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *