Häxa i Jöusskogarna

Det är över två månader sen jag senast gjorde en liten självporträttssession. Och som jag har pratat om många gånger i kroppspositivitets- och PMDS-sammanhang är det väldigt viktigt för mig att med jämna mellanrum hitta skönhet i min egen kropp i den här världen. Jag faller så långt mellan mina egna bräder allt som oftast, tappar liksom hela fotfästet då det gäller mitt egenvärde.

Och nu menar jag ju verkligen inte att mitt egenvärde ligger i utseendet. Det är snarare tvärtom det påståendet som jag försöker påpeka i min kamp för kroppspositivitet. MEN det att min kropp finns här i världen, bär mig, orkar med mig etc är värt att firas och ta sig en titt på. Med SNÄLLA ögon.

Diverse icke-akuta läkartider blev ju avbokade. Så också min. Jag vill reda ut ytterligare med min sköldkörtel etc, för jag mår inte bra och går upp i vikt fortfarande. Jag är alltså inte så glad i min kropp nu just. Den värker mer än någonsin, ryms inte i alla nya kläder jag skaffat för mitt smalare jag, och jag har svårt att röra mig. Det är inte tjockhat. Det är oro över att något medicinskt är fel.

Men i väntan på ny läkartid och ett nytt samhälle kanske så gick jag ut i skogen och lekte häxa i vårskogen. Snart är det ju påsk ändå.

Imorgon ska jag försöka peppa mig själv genom att posta en ”sketchbook tour” här på bloggen. Inte för att jag är jättestolt över mina skisser eller tycker att jag är särskilt bra allt på att rita. Men jag är stolt över att jag igen varit duktigare med att ÖVA. Det får bli dåligt. Det dåliga måste komma ut för att något till sist ska bli bra. Och konsten är ju relativ hursomhelst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *