Viktiga uppslagsverk på en armslängds avstånd

Som vanligt följer jag med den mediadyrkande fårskocken och sätter en rubrik som bara till hälften är sann. Sori nu baa. Men bara typ tre av böckerna kan väl räknas som uppslagsverk, och ganska många ryms inte på en armslängds avstånd här hos mig.

MEN DE ÄR VIKTIGA. Och de bläddras i med jämna mellanrum. Av några olika orsaker. Jag har många böcker jag bläddrar snabbt i ibland, men orkade inte ta med alla. Det är ju inte de individuella böckerna som spelar roll egentligen, utan det att jag försöker hålla mig inspirerad och peppad IRL och inte bara via en skärm.

Grejen är den att jag rätt ofta behöver påminnas om HUR man FÅR skriva/måla/uttrycka sig (och ändå bli utgiven/uppskattad). Jag behöver påmminas om vad ett personligt språk är, hur man skriver på dialekt, hur man skriver i första eller tredje person, hur man faktiskt får skriva flummigt och introvert också (Taivassalo, Wähä, Sandström, Tikkanen, Österblad). Jag behöver påminnas om hur olika poesi kan se ut (just nu blandar jag Rosanna Fellman med typ alla böcker jag fått tag i av Peter Sandelin). Jag vill se hur kroppen kan fångas, hur det inre kan fångas, på något sätt lättsamt trots att det är gravallvarligt (af Klint, Klimt, Schiele). För jag glömmer hur man gör, eller ATT JAG KAN. Så som jag kämpat för att kunna leva på ord och bild, det är så lätt att glömma att jag visst kan och att jag visst inte alls är sämre än de som nått framgång. Jag är bara annorlunda, har arbetat på andra sätt, och har inte haft turen på min sida. Men jag KAN och jag FÅR.

Alltså, jag jämför mig inte med de stora, eller att jag är lika bra och allt är orättvist. Men man är inte SÄMRE som MÄNNISKA bara för att man inte nått framgång. Och motgångar får inte ta bort det lekfulla. Det är lekfullheten jag måste hitta tillbaka till. Bara GÖRA fast det inte ”blir till nåt”. Fast det inte ”duger”. Sådär på tal om förra inlägget; jag måste få fortsätta skapa.

Jag letar numera efter illustratörer och grafiska designers som kunde inspirera. Har inte många såna böcker men gillar förstås tidskrifter och bokomslag som visar på olika typer av illustrationer.

Men jag har ju också några faktiska uppslagsböcker som jag använder ofta. Och det är framförallt fågelboken, för ja, jag gillar att hålla kolla på alla djur i min närhet och känna dem. Småfåglarna, och de större också, är fortfarande vanligaste kompisarna så jag vill hålla reda på dem. Men visst kollar jag också upp växter och insekter ibland, och de större djurens olika kännetecken. Man glömmer så mycket några år efter jägarexamen.

Solögas bok Djurens språk är rolig att kika i då något djur riktigt gett sig tillkänna på ett sätt som känns mer andligt. Igår hälsade igelkott på i mitt liv, och korparna har jag sett typ varje dag i flera veckor.

Så, viva la bok, eller nåt. För det är okej att glömma, men ack så viktigt att minnas igen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *