Vill inte försvinna i etern

Algoritmerna äter väl upp mig, får mig att backa på vägen mot att vara arbetande, fungerande och synlig. Men vad gör det. Jag pausar på nätet då det är övermäktigt i verkliga livet. Det förstår ni väl?

Det har varit en jobbig vecka. Visserligen har det också hänt saker vid nya huset och jag har till och med fått igång det långa projektet med att måla om köksskåpens glatta 80-talsluckor. Långt projekt på grund av linoljefärgens långa torktid och mitt sparsamma utrymme. Det blir liksom några luckor i gången, ett par dygns torktid och så andra varvet, sen andra sidan osv. Men det är i gång! Jag har också fått otrolig hjälp av vänner att riva tapeterna i köket. Det går framåt, verkligen.

Men det har varit löjligt mycket motgångar. Mycket sånt där som egentligen inte spelar roll, sånt där som handlar om saker. Men ibland blir det så mycket på en gång att man baxnar.

Ett urval: Den där jävla bilen jag köpte. Den är en femdörrars farmar-Golf, som jag nu har tre fungerande dörrar kvar på. Bakluckan gav upp en dag, så nu är den fastbunden med ett gammalt hundkoppel och rep. Höften, piriformis, eller nånting har helt satt sig på tvären och jag lider av svår smärta och ibland problem med att gå. Klöver-kissi har plötsligt en kal fläck och diverse sår på sin kropp (det torde ordna sig av sig självt sa veterinären). En glasflaska föll i golvet då jag kom ur duschen en kväll så jag stod naken och våt omringad av glassplitter och fick en blödande fot på köpet. Fpa har lyckats betala ut för lite för en elräkning så jag får igen gnälla för att de ska rätta till sina dumma misstag. Då jag betalat fordonsskatt och försäkring denna månad landar jag på noll euro. Vetefan hur man tar sig ur det hålet. Och ja, min telefon dog i söndags. Jag har en ny nu, tack vare underbara avbetalningar, men kom igen! Vilken vecka av otur och smärta.

Detta förutom mer känsliga problem därtill då, som ju förstås är värre än ytliga saker. Men redan en anhopning av ytliga motgångar får lätt en utbränd ner på knä.

Jag vill dock berätta att jag lyckats över förväntan! Jag har inte gråtit varje dag, jag har inte gett upp. Jag har truckat vidare. Mitt nya favorituttryck. Lite som att dra upp snårn etc. Men att trucka vidare låter aningen mindre lessamt.

Men jag försvinner ibland i etern. Och jag hoppas ni hittar tillbaka gång på gång. Snart ska jag dela konst, skrivande och den roliga renoveringen! Måste bara samla mig lite och på något sätt skrapa ihop till min egen överlevnad (kom ihåg mig om ni behöver kort/posters/tavlor etc i vårtider!).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *