Min selfcare-dag och besök på Aesthete Skin&Beauty

Den här dagen behövde jag. Lagom utmaning och egenkärlek. Kroppspositivitet, vila och aktivitet. Allt i en härlig blandning.

Först ut var utmaningen – att prova något jag aldrig provat förut. Nämligen att besöka en skönhetssalong och fixa ögonbrynen! Såklart blev det Asta Lopatin på Aesthete Skin&Beauty som fick fria händer med att ge mina bryn en fin form.

Salongen är jättefin och trots att jag var lite väl känslig och fick lida sådär lagom under pincetten så var det en helt superfin upplevelse. Och jag tycker så om mitt ansikte med mer definierade bågar!

Nån enda kanske är sådär att: vadå, du pratar ju alltid om kroppspositivitet och att älska dig själv som du är – vad gör du på skönhetssalong?
Alltså – som jag faktiskt sade idag, till mig själv, och till Asta – kroppen är till för att lekas med. Det ÄR egenkärlek och kroppspositivitet att pyssla om kroppen, att leka med dess färger och former, att ta 20 minuter under lena, kunniga händer och att få le åt sig själv i spegeln sen. Det har egentligen väldigt lite med utseende att göra, för mig i alla fall. Jag behövde mest pysslet, omtanken. Selfcare!

Efter det hade jag tid hos Nina Moore och fick LPG-behandling. Det är något jag ska berätta mycket mer om i ett senare skede – men jag kan redan nu berätta att behandlingarna gjort under för min fibro och värken och cirkulationen!

Sen tog jag mat tillsammans med någon kär, och städade bort loppisbordet. Och då jag kom hem kände jag mig inte klar med min egenkärlek. Jag hade spring i benen!

Igår insåg jag att en stig vi hittat inte långt från mitt hem är perfekt för nån miniform av traillöpning. Stigen är kanske 50-100 meter lång, och sluttar precis lagom. Underlaget är mjukt och skönt, med inte alldeles för mycket rötter och stenar.

Dit begav jag mig. Det var dock rätt halt på dedär stenarna och rötterna i den regnvåta skogen, men jag tog ett varv ner och så upp igen. Och åt hallon på mitten såklart! Sen sprang jag också cirka 100 meter grusväg ut till den större vägen och hem.

Inte blir det många metrar, men jag orkar! Jag orkar så mycket mer nu med mina ben och hela min kropp. Så skönt!

En mycket viktig och fin dag det här. Det är inte alltid jag orkar. Men det gör så gott för min utmattning, min PMDS och min fibromyalgi då jag orkar ta hand om mig, röra på mig, älska mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *