Impostor syndrome – bluffsyndromet

posted in: design, djur, hantverk, konst, själ | 2

Igår började jag känna av impostor syndrome igen. Bluffsyndromet. Det verkar ofta drabba just kreatörer, och det drabbar mig alltid emellanåt. Jag har målat och ritat mycket senaste dagarna, och tyckt att det blivit helt okej. Men så igår började jag titta på de tavlor som ska på utställning och jag kände mig som största bluffaren.

Tekniken suger, inget ser ut som jag vill. Inga av mina tavlor är så fina IRL som de är i mitt huvud. Jag helt enkelt suger på att få ner på duken det jag visualiserar i huvudet. Och ändå ska jag täckas ta betalt för skiten. Jag önskar jag var en riktig konstnär, att jag hade talangen att måla som jag verkligen vill.

Huhhu, det blir tunga tankar. Så jag släppte rävarna och kaninerna ett tag och började måla en liten tavla med något heeeelt annat. Egentligen ville jag öva på ansikten och kroppar, då det börjar kännas som åratal sedan jag målade sånt senast. Men såklart började allt suga igen, så det blev lite mer… expressionistiskt.

Idag hamnade jag ta lite ledigt och finnas till för någon, så det blir lite kvällsjobb nu innan jag tar natt. Det är råddigt med målarfärger och halvfärdiga verk överallt. Och inget är jag nöjd med. Så jag tror faktiskt jag ska blunda för oredan och skriva lite istället. Kanske tycker jag mer om mig själv imorgon.


2 Responses

  1. ponks
    | Svara

    Hej! Det där känner jag igen, och jag betraktar dessa ”allt jag gör är skit”-stunder som en del i processen att man utvecklas. Dvs utan dem så skulle man stampa på stället. Dessutom är det SÅ BRA att i sådana stunder, just som du, bara radikalt byta kurs och pröva på nånting helt annat! Du är en naturbegåvning, titta bara på det första du nånsin gjorde och det du gör idag! Den här senaste tavlan är helt fantastisk, älskar ljuset, nåt lite kusligt där som jag storgillar. Så fortsätt tvivla, gör misstag, haka dig fram, du är på rätt väg! Kram, Lotta

    • Soulmama
      | Svara

      Tack <3 Jo, precis så försöker jag tänka. Och bara då jag tänker på hur snabbt min hand lärde sig saker då jag orkade skissa ett par dagar i rad. Helt otrolig förändring! Det är väl därför jag nu redan tvivlar på det jag målat strax innan, och så har det alltid känts då jag gjort hopp framåt i utvecklingen... Som att allt innan inte är värt nåt. Men det jämnar ut sig igen, och så vidare 😉 😉 Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *