Seriöst skrivande, min morgonrutin och en DIY-penal

Idag är bloggen en blandad godispåse – som livet.

 

Jag får nog allt knipa mig i armen lite nu som då. Det känns så overkligt att diktsamlingen är ute, och jag kan knappt vänta tills jag får hålla den i mina händer. Förutom lilla utgivningsfesten på Torgare 27.11 så kommer jag också att vara på gammaldags julmarknad på samma plats, den 1.12. Förhoppningsvis har jag några ex kvar då ifall någon vill köpa. Men länken till nätbokhandeln finns i högerspalten här och nu också!

 

Som jag skrev i det här inlägget så vill jag börja ta mitt skrivande allt mer på allvar. Inte för att jag nu tagit lätt på det, speciellt inte då jag haft två månader på mig att ”bara” skriva, med stipendium. Och inte för att jag inte vill jobba med min konst, eller de grafiska tjänster jag utför åt kunder. Men då oktober hoppar ut ur det här året, och jag hoppar tillbaka in i egenföretagande och krångel med Fpas utkomststöd så tvingar det mig att se över mitt arbete än en gång.

 

Jag vet att jag måste få fler kundarbeten igen för att kunna hålla mitt företag flytande. Men jag vill inte tappa bort den skrivrutin jag ändå någorlunda fått in. Jag vill snarare göra den ännu bättre. Jag har ju sedan tidigare också problem med att balansera min tid och mitt liv, pga PMDS, fibro och sorgen som inte släpper. Så att försöka hinna med allt – och framförallt ORKA och VILJA allt, det är svårt.

 

 

Jag försöker få in en morgonrutin här. Jag som jobbar hemifrån och oftast är ensam får så lov att ordna mina dagar så de inte känns o-produktiva. Jag försöker jobba de dagar då min älskade jobbar, och så har vi ledigt då han har ledigt. Det betyder t.ex. att denna helg jobbar jag. Jag bryr mig inte i veckodagar på det sättet, men att vara väldigt inne i något projekt och inse att andra inte tagit måndag ännu då man behöver få tag i dem är kanske lite frustrerande 🙂

 

Jag har insett, lite motsträvigt, att jag jobbar ganska bra på morgnarna. Förr var jag väl nog en kvällsmänniska, och nog kan jag nu också få inspiration på kvällen. Men är det då åldern eller bara någon ny rytm så har jag hursomhelst tagit allt tidigare kvällar (allt mellan 20 och 23) och vaknar av mig själv oftast mellan 8 och 9. Det är kanske inte tidigt för andra, men jag försöker låta min kropp sova som den vill och kan – den kan – för jag har minsann min beskärda del helt förstörda nätter av värk eller oro.

 

Om Klöver är inne brukar han vakna med mig då, och så myser vi lite och han dreglar. Sen går jag ner och gör måsten som att ta medicin, äta och dricka kaffe. Jag är ganska beroende av ljud och önskar lite att jag skulle få för mig att köpa en begagnad fin radio där Radio Vega kunde spela, istället för att behöva ha igång datorn. Men det blir oftast en YouTube-video. Denna vecka har jag varierat mellan olika skrivtips-videor och bullet journal-videor.

 

Men då brasan brunnit och värmt upp lite, kaffet kallnat och jag inser att jag inte gjort något vettigt ännu – då brukar jag försöka få mitt första skrivpass att bli av. Den här veckan var ju lite annorlunda då jag färdigställde diktsamling, skickade in till tryck, gjorde marknadsföring för bokreleasen etc… Men normalt skulle de här förmiddagstimmarna vara enbart skrivande. I min idealvärld, och i den rutin jag försöker skapa. Nu skriver jag blogg, vilket nästan räknas, men jag har en hop med handskrivna idéer till romanen som jag ska ta itu med till näst. Det borde resultera i ca 1000 ord vilket är helt okej. Sen får man se hur resten av dagen förlöper. Men morgonen/förmiddagen känns som min nya styrka, och det hade jag aaaaldrig trott för några år sedan. Det är dock bara att acceptera med tanke på att jag blir gäspig och får ont lite överallt redan vid 16-tiden.

OJ, jaa, penalen! Höll på att glömma att inlägget egentligen skulle vara om hur stolt jag är över min DIY-penal 😀

Jag har sökt begagnade penaler på loppis. Det är inte så att jag är helt utan, förstås. Men jag ville ha någon ”ny” som kunde inspirera – OCH som har rum för mina ganska stora brush pens. Men jag har inte hittat någon passlig.

 

Men så häromdagen hittade jag två ”dukar” av något slag. Verkar vara handtryckta dukar från Afrika, och det är antagligen ett vaxat bomullstyg, för det har verkligen stadga i sig fast det är följsamt. Jag tog hem dem för någon euro bara för att jag älskade färgerna och tänkte att nåt kan man väl sy av dem – SEN då man orkar ta sig till en vän med symaskin. Men så igår på kvällen blev jag arg på mig själv för att jag alltid skaffar mig projekt – istället för att faktiskt avsluta projekt (hejbara sittpuffen i bitar som är halvsydd etc etc). Så klädsömmerskan inom mig tänkte: ”Man kan faktiskt sy för hand!”.


Ja, det kan man. Det här är ju inget som måste se perfekt ut, bara hålla någotsånär. Jag är ganska försiktig med alla mina penaler och pinaler, så hållbarhet kändes inte som något hinder, jag kan sy helt okej för hand. Dessutom verkar kanterna vara behandlade så de inte börjar falla sönder. Så jag vek helt enkelt den ena duken till en ”ficka”, sydde i en knapp och en ögla. Och nu har jag en otroligt fin penal! Den rymmer mina brush pens perfekt, och ett par andra pennor till ännu.

Så he om he!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *