Moffas händer snickrade möbler åt lilla Alexandra

Idag hämtade jag hem något från Nedervetil som jag inte har någon aning om var jag ska hitta utrymme åt det. Men det är något som är mitt och det är något gjort med kärlek.

 

Det är det lilla möblemanget moffa snickrat åt mig då jag var liten. Ett lågt, litet bord, och två små stolar. För tebjudningar och lek. Jag minns det från min barndom, med gosedjur runtomkring. Och den röda färgen har antagligen påverkat min kärlek för röda retromöbler överlag.

 

 

Har någon av er några idéer om var man bäst sätter ett sådant här möblemang? Jag har inga egna barn, och inga som hälsar på direkt. Jag tänkte först blombord, men det är smockfullt framför de några fönster som står till förfogande. Jag har förstås kallförråd och sånt, men det känns ju väldigt ledsamt att bara trycka undan något så sött och älskat.

 

 

Åtminstone kan jag ju, så länge det står mitt på vardagsrumsgolvet, bjuda mig själv på lite te för min rossliga hals. Jag har ju redan haft en ensam beauty-dag då jag sminkat mig för första gången på ett par år, med mina fyra sminkprodukter (ögonbrynspenna, läppstift och två ögonskuggor – ekologiska förstås), flätat mitt hår och klätt mig i ett ärvt guldhalsband från gammelfarmor – så varför inte ha en ensam tebjudning? Det här är kanske en dag då jag firar moffa, och lilla Alexandra.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *