En ”till-minnet-av-mamma-låda”

En annorlunda mamma-låda kan man väl säga. Det är lite småroligt att mamma kanske inte skulle godkänna att jag lägger pengar jag knappt har på en låda jag väl inte ordagrannt behöver – och ändå är det på grund av henne som jag kände att jag måste ha den.

 

 

Så här är det. Då de flesta ser Röda Korset nånstans så tänker de kanske på insamlingar, blodgivning eller rentav månatliga donationer. Men då jag ser Röda Korset tänker jag på mamma. Då jag var liten var hon aktiv inom Röda Korset lokalt, och kanske var det därför som jag i tonåren också var ledare på ett par Röda Kors-läger för barn, även om jag annars inte var aktiv.

Men från då jag var mycket yngre än så har jag flera Röda Kors-minnen. Framförallt kan jag ännu i denna dag känna den sterila, plastiga doften (eller lukten) av blodpåsarna vid blodgivningarna i Samlingshuset i Kronoby. Jag minns att jag också fick någon påse, och lekte sjukhus med mina gosedjur. Jag minns mammas röda väst, och att hon också ställde upp på olika evenemang som första hjälp-personal.

Inte var mamma någon Röda Korset-hjälte men ändå knyter jag alltid samman märket med henne. Så då jag såg att Söderby skola skulle ha loppis och tömma sin vind (för alla småskolor måste ju absolut stängas av någon konstig orsak) och det fanns en Röda Kors-låda på bild kände jag mig tvungen att ta mig dit, med eller utan pengar. Och intäkterna skulle ju gå till eleverna, så länge skolan ännu finns, vilket ju är en fin sak. Jag förstod att det skulle bli budgivning på lådan, och såg egentligen ingen chans att vinna, men ville se den i alla fall.

 

Så igår tog jag mig dit, till en redan fullsatt vind och skola innan dörrarna ens officiellt öppnats (glad är jag för byagemenskapen!). Det fanns många fina, gamla skolsaker där, men bara lådan fick mitt hjärta att banka. Startbudet låg på 50€ vilket egentligen var mycket, mycket mer än jag var beredd att betala. Jag tittade i lådan flera gånger, och satte till sist mitt namn på budlistan, och åkte hem, och tänkte att de får ju in mer pengar i alla fall då folk lär bjuda mer för den.

Ganska förvånad var jag då jag fick ett meddelande en timme senare att jag vunnit budgivningen. Med det enda budet, startbudet. Jag förstod att det var meningen att jag skulle ha lådan, precis som jag känt från första början. Jag tänker att lådan är fin som vilken förvaringslåda som helst, men jag tror jag kommer att förvara mina käraste mamma-minnen, foton och dikter i den. Måste bara hitta en fin plats för den så den får stå framme.

 

Jag vet tyvärr inget årtal på lådan, det framkom ingenstans. Jag gissar på 50-tal – men om någon vet bättre, informera mig! Den verkar ha hängt ihop med ett depåskåp för sjukvårdsartiklar också, för det fanns en broschyr med för ett sådant skåp, där Söderby faktiskt var inskrivet. Men på ett par andra papper fanns bara Hälsosyster Sandberg i Vasa inskrivet, men inga datum.

 

 

Lådan var långt ifrån komplett – enligt sin innehållsförteckning. Fast där fanns bland annat en fancy pissflaska som jag definitivt kommer att använda till udda vas eller nåt. Men jag har nog inget behov av lavemangskannan och -slangen, eller de gamla bandagen, splitternya värmepåsen (med prislapp kvar på 710 mark), eller fruktansvärda sjukskjortorna. Om någon vill ha nåt av innehållet får man nog kontakta mig så kan vi komma överens om nåt.

 

Där ska ha funnits en elektrisk värmedyna också (som man tydligen skulle värma katter på), men bara en trasig låda och en oifylld garantilapp fanns kvar. Snygg design på allt dock! Kan hända jag sparar detta pappersskräp som lettering-inspiration!

 

 

Ungefär såhär såg mamma ut som jag minns henne under hennes Röda Kors-dagar. Jag hittade bilden i ytterligare en låda som kom från vinden i hemgården. En låda som mamma haft tack-kort och brudfoton och sånt i av släktingar. Men några bilder av mig och oss fanns med. De ska få bo i nya lådan nu.

Jag saknar dig, mamma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *