Det här med att fotografera yoga och kroppspositivitet och sånt

Eftersom Ellen skrev så bra om något jag tänkt på länge – det att kroppspositivitetsrörelsen helst skulle få vara de tjockas rörelse. Att normkroppar som vill vara kroppspositiva kanske borde ha ett annat forum, en annan kamp. Så lämnar jag det ordet till henne HÄR. Men jag vill säga just det – att jag önskar att smala människor, människor med normkroppar, som också kämpat med sitt utseende ska få visa den kampen. Men jag vet inte hur vi gör. Behöver vi ännu fler labels i denna labelstinna värld? Eller kunde vi ändå samsas?

 

Men det här tar mig inte alls osökt in på det jag tänkte tala om – nämligen yoga. För hur ofta har jag inte sett en otroligt vältränad vacker kvinna befinna sig i en omöjlig asana på en kritvit strand vid turkost vatten – med hashtaggen #bodypositive. JA! YOGA ÄR KROPPSPOSITIVITET! Yogan är något av det kroppspositivaste jag gör, då jag gör den. Men det känns ändå fel, gör lite ont någonstans. Yogan saknar ännu till viss del kroppspositiva förebilder, i alla fall i större utsträckning. Jag vill ju bli inspirerad, och det ska inte hänga på hur den andras kropp ser ut, men nog det själsliga innehållet, om man kan säga så. Och det blir svårt att känna djup i alldeles för tillstyltade yogabilder.

 

Det gjorde att det minsann blev en utmaning då jag fick typ världens roligaste fotojobb. Jag ska fota bilder till Nina Åbrandts blivande bok om yoga!

 

Och Nina är minsann äkta, jag var inte rädd för att hon skulle se ”fejk” ut. Men jag har undrat hur jag som fotograf kommer med ärlighet, så det ändå inte blir uppstyltat. Jag vill ju förmedla min finskhet, och både min och Ninas jordnärahet. Så det kan inspirera någon som… mig!

 

Vi hade vår första session igår. Det skulle bli lite av en testsession, de hade lovat så tungmulet och jag hade inte sovit natten innan. Men det blev alldeles underbart! Nina tog mig till en otroligt vacker skog. Och det blev på intet sätt en bakgrund, det är i den skogen hon yogar och springer och finns – OFTA. Så ärligheten är inbyggd. Och jag tror jag fick fångat precis det jag önskade – då solljuset trots allt silade ner genom tallarna, myggen störde oss alldeles lagom mycket, och vi fick skrattat!

 

Jag ska inte avslöja för många bilder, men jag fick lov att ge liten teaser!

 

Jag är så tacksam för utmaningen, och jag tror faktiskt att boken kan bli inspirerande i både text och bild – för ALLA. <3 <3 <3

 

För faktum är ju att detta redan inspirerat mig. I kombination med att jag rensat bland mina kläder, och saker, slängt ut mycket, fått fram yogakläderna (som i sig inspirerar mig, faktiskt) och loppisfyndat ett par mysiga yogatröjor. Men jag ställer inga krav. Jag är snäll mot min kropp. Korta, mjuka pass några dagar i streck har redan fått mig motiverad och glad. Jag ska fortsätta, i egen takt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *