Drömmen om att bli husmor

Det finns några fina bloggare som nämnt detta, och jag tänkte säga mitt.

 

 

Ja, jag vill vara egenföretagare och leva på mitt skrivande och min konst, och jag arbetar (bortsett från sjukledigheten alltså) för att det ska gå. Jag vill på det sättet vara självständig, stark och framåt. ”På det sättet”, alltså MITT sätt. Jag behöver inte bli berömd, jag vill inte vara någon besserwisser och stiga på andras tår för att det ska gå, och jag eftersträvar inte något ideal som tar bort min kvinnlighet.

 

För faktum är att jag också vill vara husmor. Jag kan ju inte säga ”hemmamamma”, för jag vet ju inte om jag blir mamma, men jag älskar tanken på att basera livet kring hemmet. Jag ser ingen svaghet i det, det är inte att välja bort något ”bättre”.

 

 

Jag gör ju i stort sett detta redan, jag är redan min egen husmor, så att säga. Jag sköter mitt hem och försöker arbeta för att också en dag få det där riktiga drömhemmet och leva där med min kärlek. Men ibland funderar jag på hur det ska gå. Hur ska jag på riktigt orka ta hand om ett ännu större hus, och kan jag vara en riktig ”husmor” utan att vara en ”mor”, och är det okej att jag inte är perfekt på riktigt något plan alls? Ja, jag kan laga mat, inreda, syssla med byggnadsvård – men allt är rätt begränsat. Mina drömmar om självförsörjande (i någon mån) går varje år i kras då mina gröna fingrar, min kropp och min ork (och min talang?) inte håller. Jag slänger alldeles för mycket mat för att jag inte får tagit tag i projekt använd-all-mat, och skyller på att frysen är för liten ändå. Mitt sovrumsgolv är ofta fullt av kläder och jag har inte dammsugit på alldeles för länge. Jag samlar på mig möbler och saker som fyller en plats i min idealvärld men jag lyckas inte få in dem i mitt hem och i mitt liv och jag orkar inte ta tag i listan med bygg- och pysselprojekt. Alla dessa saker gör att jag rätt ofta känner mig otillräcklig. Att jag borde fokusera på ”karriär” och inte sätta så höga krav på det där ”hem-liga”. Att jag borde sluta drömma om en byggnadsvårdares idealhus som jag aldrig kommer att ha råd med och nöja mig med det liv jag har.

 

Och visst kan man vara nöjd utan att ”nöja sig”. Jag är tacksam och nöjd, trots att jag ofta känner mig otillräcklig. Men så kommer de där spurterna av utveckling då jag inser att jag är på rätt väg, att det jag drömmer om är rätt och riktigt i min själ och det är värt att fortsätta. Kanske är det vuxenpoängen som ramlar in. Kanske är det sorgen som gör mig lite rastlös och får mig att ta tag i projekt som väntat länge. Kanske är det mammas frånvaro i sig som fått mig att allt mer börja skapa det där livet som ju är MITT. Och bara jag kan forma det så som jag önskar.

 

 

Förra veckan, eller när det var, fick ni se hur jag skapade en riktig veranda åt mig. Den gör mig glad varje dag. Här en annan dag började jag kasta ut lite mer möbler och saker och sålde dem, fick således mer utrymme i gäst- och pysselrummet. Och igår städade jag sovrummet. Plockade och fixade och dammsög. Jag har redan en tid rensat bland mina kläder och sålt bort en del, så jag tänkte att jag inte orkar reda upp destomer bland dem. Men så imorse fastnade jag på någon Instagram-story om kläder och garderob etc, och jag fick inspiration. Jag har ju ingen garderob direkt utan alla kläder är endera på golvet, i lådor, på hängare eller på hyllor i alkoven. Det är svårt att hålla ordning.

 

Men idag lyckades jag gå igenom typ allt och ge alla kläder sin designerade plats. Jag har för lite hängare och hängutrymme för att kunna ge alla klänningar och fin-kläder sin egen plats, men jag har tagit tips till mig om att kunna se alla plagg – så man vet vad man har. Inte ser jag allt, eftersom mycket ännu hänger på samma hängare, men det är definitivt bättre! I lådorna med underkläder och toppar och natipajtor och langkaliiser fick jag dunderbra ordning då jag rullade alla plaggen så jag ser dem och de tar mycket mindre plats! Dessutom slängde jag en hop med halvdåliga kläder – för jag insåg att ingen behöver mer än trettio par trosor, varav en handfull var i dåligt skick. Ingen behöver tio ”arbetströjor” varav hälften har hål i sig… Och så vidare. Jag har ingen bild på det hela, för det är som sagt väldigt utspritt i mitt sovrum, så det ser knappast ordningssamt ut för andra nu heller. Men jag är superstolt och glad!

 

 

Jag orkade dessutom ta tag i övermogna frukter som kommit med en heavy box! Tacka vet jag Supermarkets en-euros-lådor! Jag önskar bara jag alltid kunde äta allt (magen vill ju inte ha allt), och att jag alltid orkade plantera kruksalladerna, och frysa in sånt jag inte hinner äta. Men jag brukar tänka att en euro är bara en euro. Men idag kokade jag faktiskt en otroligt god, kryddad äppelsylt av äpplena ur den aktuella boxen (jag äter inte äpplen som de är, men lite kokt sylt går ibland och det var ju bättre än att slänga!). Dessutom fanns där en drös med ganska skamfilade bananer (omärkta, men tyvärr antagligen inte eko, vilket jag skulle föredra i bananväg). De skivade jag trots allt och frös in för att äntligen få tummen ur och testa att göra banana nice cream någon dag! Snacka om husmorspoäng!

 

Egentligen borde man väl inte få poäng bara för att man får gjort sådant som endera måste göras, eller borde göras, av ekonomiska, etiska eller helt enkelt logiska skäl. Men jag ger mig poäng i alla fall! Jag har kommit långt. Amen.

4 Responses

  1. Camilla K
    | Svara

    Vill bara säja att jag tycker det finns så mycket fint i dej.

    • Soulmama
      | Svara

      Tack 🙂

  2. Ulrika
    | Svara

    Hej Alex! Fick feelis att skriva av ditt fina inlägg 🙂 I mina öron lever du redan ditt drömliv, för du lever ju ditt ideal på typ alla sätt känns det som (i den mån du kan förvisso, men ändå). Var inte så hård mot dig själv, det verkar ju som att det hindrar dig från att uppskatta fullt ut det småskaliga husmorsliv du lever redan nu!
    Och jess, klart att man int borde få poäng för sånt som egentligen är självklart att göra, men nog ska man ha poäng ändå! 😀 Jag brukar high-fivea mig själv rätt ofta: när jag äntligen orkat tvätta kläder, när jag bäddat sängen på morgonen eller när jag tar en promenad en dålig dag då jag egentligen bara vill ligga på soffan. Känns ju töntigt å ena sidan, men å andra sidan blir jag ju glad av det och tametusan är man int ganska fantastisk ändå som klarar av vuxenlivet! 😉

    • Soulmama
      | Svara

      Hej du fina! Javisst lever vi väl båda, åtminstone till den mån vi kan, våra drömliv! 🙂 Jag är nog tacksam och nöjd, och vet att det ju bara är jag som sätter dessa höga krav på mig själv. Men å andra sidan behövs de väl ibland – det behövs ju en strävan att växa och utvecklas och arbeta för drömmarna! 🙂 Och JA! Klart man ska ha poäng! High-five! //Soulmama

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *