Kan man vara tacksam så är man rik

Jag har kanske klagat en del på sistone. På sätt och vis är det väl förståeligt. Att leva på nästan ingenting i en månad, i väntan på beslut från Fpa, gör ingen glad. Tvärtom har jag varit orolig, rastlös, deprimerad, och ibland faktiskt hungrig. En kväll höll jag mig från att koka middag för att istället kunna äta maten nästa dag. Så dåligt har jag nog inte haft det förut. Och det gör ont att ha lite pengar på firmakontot, men inte våga röra pengarna då risken finns att det strular till allt med Fpa igen nästa månad. Att vara unnad ett Visa-kort, men inte våga dra det i butiken, pga ovissheten ifall man kan betala räkningen sen.

 

I-landsproblemen hopar sig, kan man säga.

 

 

Men det här inlägget ska inte vara någon klagosång. Istället vill jag säga hur tacksam jag är! De senaste dagarna har jag fått halm till trädgården, råmjölk (som jag gjorde kalvdans på idag, den första på många år!), diverse olika plantor, ägg, frusna ärter och jordgubbar, lite odlingsjord. Både släkt och fina Jöuss-grannar har gjort mitt liv rikt. Och jag är faktiskt rik – för jag förstår att vara tacksam.

 

Det är ibland svårt att känna tacksamhet. Och det är svårt att våga be om hjälp, eller ta emot den då den erbjuds. Vi blir lärda att man ska klara sig själv, inte snylta på andra (ens då de erbjuder en något!), man ska vara fullgod och duktig och självgående. Men det är redan flera år sedan jag lärde mig att kunna ta emot hjälp då den erbjuds. Att ta emot mat då jag är hungrig. Det är ingen vits att känna skuld – även om det är så lätt, tyvärr – istället får man vara tacksam. Man FÅR vara tacksam. Och man SKA vara tacksam. Och man ska LE då man får gå med fina mjölkkärran till grannen och lasta den full med godsaker – bara för att det finns goda människor här.

Tack, tack, tack.

 

Nu ska jag smaka på jordgubbssylten som puttrar och äta sista kalvdansbiten. Idag är jag mätt. Idag är jag rik. Och växthuset fylls sakta, sakta med sådant jag kan mätta magen med framöver i sommar.

 

 

PS. Imorgon på morgonen, kring halv 8, hörs jag på Vega. Jag tycker inte om min radioröst, och jag tycker inte om hur förkortat och halvdant inslaget blev, med tanke på materialet som fanns. Men så är medievärlden. Jag är iaf glad att få bli hörd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *