Lyckan över de små, små liven + UPDATE

Då jag var liten brydde jag mig inte så mycket i småfåglar. Jag var en verklig djurvän, men såg förbi dessa små liv. Faktum är att det mesta som anses som ”vilda djur” var främmande för mig. Jag var inte van vid skogen och hade nog inga tankar på att jag 20 år senare skulle ha jaktkort.

Men nu uppskattar jag allt levande så otroligt mycket. Och jag är glad att jag byggt mitt skrangliga, sneda fågelbräde!

Först var det bara en enda talgoxe på besök. Jag är säker på att det var en och samma. Sedan bjöd han in sina vänner och sin familj. Och nu har också blåmesar, eller åtminstone en blåmes, hittat till mig.

Visst, det vore roligt med flera olika fåglar, men jag känner så mycket kärlek för dessa att det nog räcker bra. Jag känner ju faktiskt igen några; ”den stora”, ”den med platt huvud”, ”den minsta”, ”den med buskigt ögonbryn”, ”den med fläcken på magen”. Och ”blåmes”. 😀

De verkar också nyfikna på hon som matar dem 🙂 Kukkuuu!

Och överlag är min omgivning fylld av liv, inte bara på fågelbrädet. Grönsiskorna, rosenfinkarna och de älskade koltrastarna besöker mig om somrarna. Och ugglan jag såg öppnade verkligen mina ögon för hur nära de där ”vilda djuren” är mig. Rådjurens stigar i skogen, haren som hoppat omkring på min gård och smakat på mina buskar… Jag är tacksam för alla mina vänner där ute.

 

Och precis NU dök en ny vän upp! En grönfink tror jag. Uppdaterar med bilder om jag hinner fånga!

JA! En bild av coola näbben, och en bild där man ser lite av den fina, gröna sammetsklädnaden med gula ränder 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.