Igårkväll fick jag ett infall. Att vara konstnär är ju lite maniskt och galet. Och tur är nu det – hade jag inte varit smågalen hade jag inte påbörjat mitt livs första porträtt igår.
Idag har jag fortsatt. Jag vet inte om han är klar, eller om jag bara målat sönder honom. Men nu måste jag pausa och känna efter.
10 arbetstimmar efter mitt infall har i alla fall en älskad människa fastnat på duk. Vem hade kunnat tro att jag hade det inom mig?
Det är ett ansikte jag kan utan och innan. Men med hjälp av ett foto har jag fått återupptäcka varje linje för att försöka fånga en själ.
Denna är inte till salu. Men eftersom det börjar bli trångt på väggarna så sänker jag nu ”Frekvens” till endast 120€. Den har varit omtyckt, men ingen har ännu nappat. Kanske julpriset får någon på köpastankar.
Lämna ett svar